Skellefteå socken 1650-1790;Hjoggböle
| Under sommaren 2001 utkom boken Skellefteå Socken 1650-1790,
en beskrivning av Skellefteå sockens gårdar, byar och
näringar under åren 1650-1790. Grunden till innehållet
i boken utgörs av Knut Lundbergs ( 1907-1977) familjeregister.
Som redaktör för boken, som totalt innehåller närmare
1000 sidor, står Ulf Lundström. Nedanstående text
utgör utdrag från denna bok så även den inscannade
kartan över Hjoggböle. - Björn Lindholm 4/9-2001 - |
Hjoggböle 1650-1790
Vid roteringen 1695 sägs att byn har god åker, mycket ängar och god skog.
Mulbetet är medelmåttigt och i byn idkas träskfiske. År 1749 berättas
att det inte finns några utjordar i byn. Åkerjorden var på vissa håll
frostangripen och det fanns ängar som var röjda och upptagna, men det
fanns inga tillfällen till ännu fler åkerbruk. Skogen var tillräcklig
för husbehov och man idkade även tjärbränning. Det fanns gott om mulbete
och medelmåttigt flakaland samt 2 skvaltkvarnar, som var i drift både
höst och vår. Från byn har nybyggena Mörttjärn ( nu i Malå kommun ), Baktsjaur
och Glommersträsk inom Arvidsjaurs socken och Lappland anlagts.
| CarlGustaf Andersson med familj, Västra Hjoggböle. Nuvarande ägare Karin & Rune Westermark. Bild troligen tagen början av 1900-talet. |
Öknamn
Barn i Hjoggböle använde 1733 öknamn på flera personer i omgivningen.
Staffan Ryggvärk användes troligen om Staffan Nilsson. Erik Olofsson
hade kallat soldaten Per Sjöman för knylen, dvs det dialekta ordet
knil, 'puckel'. Erik Olofsson försvarade sig med att han hade använt pigan
Margareta Olofdotters i Yttervik ord. Erik hade 1733 kallat grannarna
i byn för; Olof Jonsson - Tomtjuden, nämndeman Jon Persson - Gastjuden,
Lars Larsson ( Olof Larssons far ) - Stackerjuden, sin farmor Råttjuderska.
Olof Larssons barn hade kallat häradshövdingen Tjockoxen, prosten
Njugg- och Surpär, prostinnan Speckflamsan. Häradshövdingen
förklarade att han inte kunde handlägga målet.
På 1790-talet fanns en kärrväg från Långviken vid Falmarksträsket och över byarna Gummark och Gärdsmark och vidare till kyrkan. I Långviken hade t.ex. Hjoggböleborna kärrbodar där kärrbodarna förvarades. Vid denna tidpunkt rodde Hjoggböleborna på Bureälven till Långviken och nyttjade därifrån kyrkvägen över Gummark och Gärdsmark till kyrkan.
Karta över Hjoggböle 1796-1797