I Skellefteå kommuns arkivgömmor finns det mesta. Det har jag lärt mig av kommunens arkivarie Ingemar. Av alla de papper han försett mig med hittade jag av en händelse en uppsats, i Bureå skoltidning år 1951, med rubriken : från Sjöbottens horisont. Den är skriven av ingen mindre än den kända författaren Per-Olov Enquist, när han gick i klass 4, Högra Folkskolan.
Den är för lång att i sin helhet publiceras här, men några kortare utdrag visar att han redan då hade stora anlag för skrivandets konst. Här följer en del utdrag från hans uppsats, som bär överrubriken " Från Sjöbottens horisont".
" längst ner i svackan flyter en bäck fram, mycket långsamt och värdigt. Den är ganska grund och leran står en till anklarna, när man badar. Ibland om sommaren står det s.k. solskensgäddor dåsande vid strandkanten, men de skräms oftast bort av dem, som badar där. På båda sidor om bäcken ligger en by. Den är ganska långsträckt, rätt så modern trots sin ålder och lystrar till namnet Sjöbotten. Du skrattar kanske åt namnet, men det är ingenting att skratta åt. Det är en mycket allvarlig by, med en del ambitioner. Ibland tycker man kanske, att "Lia" tar bort väl mycket av horisonten, men det gör ingenting, åt söder och väster ( Hjoggböle och Skellefteå ) har man fin utsikt. På så sätt undviker man ju det dåliga inflytandet från Bureå."

Sedan fortsätter han med sin uppsats med att beskriva kyrksamheten och idrotten därefter konstaterar han vidare " för övrigt går allt sin gilla gång, inga sensationer av vikt och värde, frånsett att en krock inträffar i korsvägen vart femte år, ett hus brinner var tredje, ett barn föds vart halvår, en ny privathandlare kommer till byn vart 20:e år, en ny konsumtionsföreståndare varje månad, en ny motorcykel varje vecka, en åker fast för rattfylla vart 100:e år, ett barn bytes bort vart tusende, julgranen i korsvägen står utan att luta - nej, det inträffar aldrig, men det blir kortslutning i den var 40.e minut.