Anton Annersa med hustrun Emma

Deras son Torsten äger nu hemmanet som varit släktens ägo sedan 1500-talet. Mangårdsbyggnaden och sommarstugan i Västerbottensstil men bägge är nu rivna. De var kalla och omoderna och för dyrbart att förbättra dem. En ny modern gård är nu uppförd. Även den gamla ladugården, stall och foderlada är rivna. Jordbruket är nu kreaturslöst som de flesta andra i byn.
Anton var bror till min mormor därför kallade vi honom för morbror Anton och hustrun för moster Emma. De kunde berätta om gamla tider. Moster Emma hade sitt barndomshem hos Karlanders ”ner i byn”. Hon berättade att 1867 vid midsommartiden var hon ute på gårdsplanen och fick se min morfar, Per Lundgren, åka skidor på träsket, så stark var isen och våren var mycket sen det året. Det som såddes i jorden mognade ej. 1867-1868 blev förskräckliga svagår en missväxt utan like.
Anton Annerssas var ett gästfritt hem, på tjugotalet kom jag ofta dit under semestrarna. Att jag skulle få stanna och få husrum och mat var självklart, någon betalning tog de aldrig emot. Så var det i många bondhem. Värdefulla minnen har jag från den tiden i dras hem.

Hos Anton Annerssa var de religiösa och särskilt moster Emma var mycket intresserad för missionen i hednavärlden. Deras dotter Vilma var missionär i Eritrea. Hon var även utbildad barnmorska ock kom i mycket kontakt med befolkningen i byarna som då var mycket underutvecklad likasom nu. Hon var i tjänst hos evangeliska Fosterlandstiftelsen.
I Hjoggböle såväl som i andra byar i socknen var det syföreningar som hade många kvinnor som medlemmar. De träffades och arbetade med olika handaslöjd som skänktes till missionsauktionerna. Dessa hölls i bönhuset som tidigare även varit skolhus. Många skänkte olika saker till auktionen och allt betalades bra av inroparna.