OM LUDVIG "LUDDE" LIND

Ludvig Lind, född 13/6 1861, gift med Teresia lindkvist, född 14/1 1870, dotter till Vilhelm Lindqvist, Forssvedjan.
Även Linds hemman var ur nr 3 1/17 mantal. Ludvig kallades allmänt för ”LeinLudde”, de bodde i gård av Västerbottens-stil. Men även den blev under senare tid riven och ersatt med en modern gård. Linds hade sex söner och fem döttrar.
Till Canada emigrerade dottern Nanny. De andra döttrarna, de flesta gifta, bosatte sig på olika platser. Sönerna blev jordbrukare i byn och sonen Edvin skötte om hemgården, nu i nittioårsåldern är han bosatt på ålderdomshemmet i Bureå. Arvid, en av dy yngre sönerna, var min skolkamrat och vi brevväxlade med varandra. Tyvärr blev han sjuk och levde ej så länge.
Ludde sysslade mycket med stenhuggeri. Under hans tid skulle de som byggde hus ha en sockel av huggen granit. Landsvägbroar och trummor hade fästen av granit.
Han var mycket intresserad av fiske, det var ryssjor, långrev och metspö, det fanns ju även andra fiskredskap. På långreven var mask betet. En gång var jag med honom för att lägga ut långreven, på kvällen satte vi på mask och lade ut den. På morgonen dagen efter vittjade vi den och fick något småfisk och en gädda som vägde drygt åtta kilo. En rekordgädda den första och förmodligen den sista jag skulle vara med om att fånga.

Ludde fick använda allt sitt kunnande för att få den i båten. För honom var det ej någon sensation, ty han hade fångat många storgäddor i sin tid. Längre tillbaka i tiden innan en mindre fors i Bureåälven rensades bort, steg vattnet i träsket och svämmade över in i småskogen kring vissa stränder.
Där blev det idealiska lekplatser för fisken, detta skedde på våren. Den tiden var det också mycket fisk i träsket. På våren när ryssjor och langnar var utsatta hände det att de fick dessa fulla av fisk. I senare tid har fisken minskat i antal och det tillkommit många sportfiskare och fångsten har blivit mycket mindre.